tisdag 8 juni 2010
måndag 31 maj 2010
Verkligheten kom ikapp.....
Dagens löpsedlar slår emot mig med full kraft när jag läser om attackerna mot Ship to Gaza. Rapporteringen lämnar mig med en dålig smak i munnen och för första gången kommer jag att ge mig ut på gatorna för att visa min avsky mot aktioner som dessa.
För fyra dagar sedan fick mina elever visa upp film som barn i Gaza var författare till. Under detta projekt lät jag mig falla in i villfarelsen att barnen i Gaza är som vilka barn som helst och att vårt projekt bara var ett projekt som förenar barn och deras berättande. Jag har konsekvent valt att inte anlägga några politiska aspekter på projektet. Men idag, måndag, blir jag smärtsamt medveten om att våra berättelser har skapats av barn som har varit brickor i ett politiskt spel och där deras vardag fundamentalt skiljer sig åt från vår.
Nu hoppas jag att barnen i Gaza inte drabbas av det som händer på havet utanför och att barnens berättande och skapande fortsätter med oförminskad kraft. Tanken slår mig - kanske har deras vardag sett ut så här hela tiden.... ?!
Verkligheten kom ikapp mig idag och jag inser att mina ambitioner att avpolitisera händelserna i Gaza har varit naiva. Trots att vårt jobb i detta sammanhang varit av mikroskopisk karaktär så gläder jag mig iallafall åt att barnen i Gaza snart kommer att få se sina bildmanus i film - det är alltid något när vuxenvärlden har gått och blivit galen!
För fyra dagar sedan fick mina elever visa upp film som barn i Gaza var författare till. Under detta projekt lät jag mig falla in i villfarelsen att barnen i Gaza är som vilka barn som helst och att vårt projekt bara var ett projekt som förenar barn och deras berättande. Jag har konsekvent valt att inte anlägga några politiska aspekter på projektet. Men idag, måndag, blir jag smärtsamt medveten om att våra berättelser har skapats av barn som har varit brickor i ett politiskt spel och där deras vardag fundamentalt skiljer sig åt från vår.
Nu hoppas jag att barnen i Gaza inte drabbas av det som händer på havet utanför och att barnens berättande och skapande fortsätter med oförminskad kraft. Tanken slår mig - kanske har deras vardag sett ut så här hela tiden.... ?!
Verkligheten kom ikapp mig idag och jag inser att mina ambitioner att avpolitisera händelserna i Gaza har varit naiva. Trots att vårt jobb i detta sammanhang varit av mikroskopisk karaktär så gläder jag mig iallafall åt att barnen i Gaza snart kommer att få se sina bildmanus i film - det är alltid något när vuxenvärlden har gått och blivit galen!
onsdag 26 maj 2010
Gaza-projektet grande finale!
Imorgon är det dags - hårt arbete ska förhoppningsvis generera applåder till stolta elever och smånerviga lärare. Jag ska försöka sända det live via Bambuser - läs mer på:
www.berattelserblirfilm.blogspot.com
Hoppas våra vägar möts därute!
http://bambuser.com/broadcasts
www.berattelserblirfilm.blogspot.com
Hoppas våra vägar möts därute!
http://bambuser.com/broadcasts
söndag 18 april 2010
Den inre drivkraften vs årets avtalsförhandlingar
Jag nickar instämmande när jag läser DN:s ledarsida ,idag söndag. Här ger man sitt inlägg i debatten om lärarnas arbetstider. I artikeln hänvisar man till den amerikanska företagsledaren William McKnight och hans sätt att förhålla sig till personalen. Han menade att nyckeln till engegagerad personal stod att finna i ett ledarskap som inte gick ut på kontroll utan snarare ett ledarskap som med höga förväntningar öppnade upp för personalens självbestämmande. Detta skulle enligt McKnight leda till ökad kreativitet och hängivenheten hos personalen. Idag skulle få argumentera emot detta resonemang.
Forskning har visat att lärarnas engagemang och kompetens är de enskilt viktigaste faktorerna till goda studieresultat. Engagemang och kompetens göds av lärarnas inre kraft - en kraft som drivs av nyfikenhet och som inte räknar timmar eller begränsas av tid eller rum. Många är vi lärare som arbetar långt mycket mer än våra 35+10, detta för att vi ges möjligheten att vara kreativa och prova nya grepp.
Det är därför, enligt min mening, häpnadsväckande att Sveriges kommuner och landsting vill öppna upp möjligheten för arbetsgivare att införa 40-timmars vecka. För mig, som inte ser mitt jobb som ett åtta till fem jobb, kommer detta förslag som en käftsmäll mot min kreativitet och min yrkesfrihet. Näringen i mitt jobb kommer från det självbestämmande jag har dvs. friheten att driva mina projekt tillsammans med mina elever. Det är ett arbetssätt som kräver obekväma arbetstider och engagemang som inte låter mäta sig i tid. Med 40-timmar som måttstock kommer dessa projket att självdö och förlorarna blir mina elever. Som pedagog riskerar jag bli en robot som rapar inövade lektioner på löpande band - stackars barn och stackars Sverige!
En lärarlegitimation är ett skämt om man får igenom det här förslaget. Det finns ingen forskning som stöder teorin om att legitimation per automatik höjer statusen på ett yrke. Nej, jag tror att kunskaps- och kompetensfokus är de insatser som behövs för att läraryrket ska få den status som det så väl förtjänar. Men att återinföra kontroll som ett kvalitetsinstrument är enligt min mening att ambitionsmässigt avrätta de pedagoger som faktiskt har ett inre driv och att cementera de lärare som avverkar klasser enligt 'löpande band principen', som de så fint uttrycker det i artikeln.
Nä, arbetsgivare - fatta lite mod och stake och rikta era insatser mot de pedagoger som har tappat sitt inre driv istället för att långsamt strypa hela kåren!
Forskning har visat att lärarnas engagemang och kompetens är de enskilt viktigaste faktorerna till goda studieresultat. Engagemang och kompetens göds av lärarnas inre kraft - en kraft som drivs av nyfikenhet och som inte räknar timmar eller begränsas av tid eller rum. Många är vi lärare som arbetar långt mycket mer än våra 35+10, detta för att vi ges möjligheten att vara kreativa och prova nya grepp.
Det är därför, enligt min mening, häpnadsväckande att Sveriges kommuner och landsting vill öppna upp möjligheten för arbetsgivare att införa 40-timmars vecka. För mig, som inte ser mitt jobb som ett åtta till fem jobb, kommer detta förslag som en käftsmäll mot min kreativitet och min yrkesfrihet. Näringen i mitt jobb kommer från det självbestämmande jag har dvs. friheten att driva mina projekt tillsammans med mina elever. Det är ett arbetssätt som kräver obekväma arbetstider och engagemang som inte låter mäta sig i tid. Med 40-timmar som måttstock kommer dessa projket att självdö och förlorarna blir mina elever. Som pedagog riskerar jag bli en robot som rapar inövade lektioner på löpande band - stackars barn och stackars Sverige!
En lärarlegitimation är ett skämt om man får igenom det här förslaget. Det finns ingen forskning som stöder teorin om att legitimation per automatik höjer statusen på ett yrke. Nej, jag tror att kunskaps- och kompetensfokus är de insatser som behövs för att läraryrket ska få den status som det så väl förtjänar. Men att återinföra kontroll som ett kvalitetsinstrument är enligt min mening att ambitionsmässigt avrätta de pedagoger som faktiskt har ett inre driv och att cementera de lärare som avverkar klasser enligt 'löpande band principen', som de så fint uttrycker det i artikeln.
Nä, arbetsgivare - fatta lite mod och stake och rikta era insatser mot de pedagoger som har tappat sitt inre driv istället för att långsamt strypa hela kåren!
torsdag 18 mars 2010
Gaza round two....
Inte sällan går goda ideér förlorade på grund av bristande planering, administrativt krångel, ekonomistrul och annat energidränage...
Men det finns positiva krafter därute som ser till att rikta strålkastarljuset på det som är väsentligt - de pedagogiska utmaningarna! Så från och med nästa vecka drar vi igång Gaza-projektet "Berättelser blir film" igen. Resultatet av elevernas arbete, dvs deras animerade filmer, ska i maj visas på Bio Rio och därefter skickas materialet ner till barnen i Gaza.
Så hav förtröstan - energidepåerna är påfyllda och nu ska inget komma ivägen!
Men det finns positiva krafter därute som ser till att rikta strålkastarljuset på det som är väsentligt - de pedagogiska utmaningarna! Så från och med nästa vecka drar vi igång Gaza-projektet "Berättelser blir film" igen. Resultatet av elevernas arbete, dvs deras animerade filmer, ska i maj visas på Bio Rio och därefter skickas materialet ner till barnen i Gaza.
Så hav förtröstan - energidepåerna är påfyllda och nu ska inget komma ivägen!
torsdag 25 februari 2010
Vimeo
Jag har provat videocommunityn VIMEO. Otroligt lättanvänt och smidigt verktyg - en community med hjärta. Ingen reklam, nolltolerans mot elaka kommentarer, bra bildkvalité, privacy skydd - detta sammantaget gör att jag i fortsättningen kommer att publicera mina videos på Vimeo!
Nedan ser ni ett storylineprojekt som vi genomförde i vintras. Eleverna fick i uppdrag att bilda fiktiva familjer och flytta in på en gata. I bildspelet är de i full färd med att bygga sina hus!
Nedan ser ni ett storylineprojekt som vi genomförde i vintras. Eleverna fick i uppdrag att bilda fiktiva familjer och flytta in på en gata. I bildspelet är de i full färd med att bygga sina hus!
Untitled from catrin leichsenring on Vimeo.
torsdag 11 februari 2010
TBP 2
I boken Medieresor belyser författarna Kristin Olson och Cecilia Boresson metoder och arbetssätt med vilka pedagoger kan närma sig mediepedagogik.
Jag fick många tankeställare och aha-upplevelser när jag läste boken. De visuella intrycken och mediebruset är en så central del av samhällslivet idag att jag sällan varken uppmärksammar eller reflekterar över den. Det faktum att våra elever idag översköljs av bildspråket och att det har en sådan enorm inverkan på deras verklighetsuppfattning, fick mig att fundera över hur jag själv förhåller mig till uppdraget att stärka mina elevers mediemedvetenhet. Det resulterade i att jag beställde boken till både skolledningen och arbetslaget.
Jag gillade tanken om mediepedagogik som ett förhållningssätt för alla lärare oavsett ämne. Thomas Koppfeldt, lärarutbildare och professor, menar att vi pedagoger tjänar på att vända informationsflödet i klassrummet och låta eleverna bli producenter av kunskapen. Detta kan ske genom att göra egna informativa kortfilmer. Detta tänker jag pröva i en åk. 4. De ska få göra egna kortfilmer där de visar NO-experiment, demonstrerar fotbollsövningar eller instruerar olika lösningar på ett matteproblem. Samma grundtanke går igen i en annan övning som fångade mitt intresse, nämligen den om att låta eleverna, innan en nyhetssändning, välja ut de nyheter som de själva skulle publicera och därefter lyssna på t.ex. Ekot. Jag tror att denna typ av övning verkligen skulle engagera mina elever och därmed kunna leda till djupare samtal om hur massmedia fungerar.
I boken Bild och visuell föreställning - om visuell retorik talar författarna i ett avsnitt om skillnaden mellan reklambilder och dess verkliga motsvarighet. I boken visas en bild på McDonald´s reklamkampanj föreställande fräscha pommes frites som prydligt står uppställda i sin förpackning. Under den finns en bild av verklighetens lealösa pommes frites hängandes i sin förpackning. Eftersom jag undervisar i Sv2 använder jag mycket bilder i min undervisning, därför tror jag att det jämförande momentet skulle vara en bra utgångspunkt i arbetet med mina elever. Att jämföra reklambilder och dess verkliga förlaga skulle vara en effektiv och synliggörande övning. Att låta eleverna ge sig ut på egen hand och dokumentera och därefter låta dem dra sina egna slutsatser, känns som en bra ingång till reklamens förföriska yttre kontra den ibland haltande verkligheten. Jag tänker prova detta i min grupp och förhoppningsvis kommer jag på ett naturligt sätt att trigga deras kritiska tänkande.
Avslutningsvis tycker jag att litteraturen ger mig de verktyg jag behöver för att öka mediemedvetandet både hos mig och mina elever.
Jag fick många tankeställare och aha-upplevelser när jag läste boken. De visuella intrycken och mediebruset är en så central del av samhällslivet idag att jag sällan varken uppmärksammar eller reflekterar över den. Det faktum att våra elever idag översköljs av bildspråket och att det har en sådan enorm inverkan på deras verklighetsuppfattning, fick mig att fundera över hur jag själv förhåller mig till uppdraget att stärka mina elevers mediemedvetenhet. Det resulterade i att jag beställde boken till både skolledningen och arbetslaget.
Jag gillade tanken om mediepedagogik som ett förhållningssätt för alla lärare oavsett ämne. Thomas Koppfeldt, lärarutbildare och professor, menar att vi pedagoger tjänar på att vända informationsflödet i klassrummet och låta eleverna bli producenter av kunskapen. Detta kan ske genom att göra egna informativa kortfilmer. Detta tänker jag pröva i en åk. 4. De ska få göra egna kortfilmer där de visar NO-experiment, demonstrerar fotbollsövningar eller instruerar olika lösningar på ett matteproblem. Samma grundtanke går igen i en annan övning som fångade mitt intresse, nämligen den om att låta eleverna, innan en nyhetssändning, välja ut de nyheter som de själva skulle publicera och därefter lyssna på t.ex. Ekot. Jag tror att denna typ av övning verkligen skulle engagera mina elever och därmed kunna leda till djupare samtal om hur massmedia fungerar.
I boken Bild och visuell föreställning - om visuell retorik talar författarna i ett avsnitt om skillnaden mellan reklambilder och dess verkliga motsvarighet. I boken visas en bild på McDonald´s reklamkampanj föreställande fräscha pommes frites som prydligt står uppställda i sin förpackning. Under den finns en bild av verklighetens lealösa pommes frites hängandes i sin förpackning. Eftersom jag undervisar i Sv2 använder jag mycket bilder i min undervisning, därför tror jag att det jämförande momentet skulle vara en bra utgångspunkt i arbetet med mina elever. Att jämföra reklambilder och dess verkliga förlaga skulle vara en effektiv och synliggörande övning. Att låta eleverna ge sig ut på egen hand och dokumentera och därefter låta dem dra sina egna slutsatser, känns som en bra ingång till reklamens förföriska yttre kontra den ibland haltande verkligheten. Jag tänker prova detta i min grupp och förhoppningsvis kommer jag på ett naturligt sätt att trigga deras kritiska tänkande.
Avslutningsvis tycker jag att litteraturen ger mig de verktyg jag behöver för att öka mediemedvetandet både hos mig och mina elever.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
