Kursare - vi är brännheta!

Råkade av en händelse få syn på den här artikeln från SvD idag. Artikeln publicerades den 7 september och lyfter fram den situation som många av de svenska skolorna befinner sig i idag; haltande dataparker, dyra och komplicerade datalösningar, eftersatt digital kompetens hos personalen osv.

Det som är befriande med artikeln är att den för en gångs skull lyfter fram politikernas ansvar. Bland många åtgärder så nämns bl.a Lärarlyftet som ett exempel på en skolutvecklande insats. En läsvärd artikel som sammanfattar mycket av vad vi hittills har diskuterat på kursen.

Vid läsning, betänk dock att det snart är valår......
http://ow.ly/osnN

En schematisk bild av nuet...

Bilden i rubriken är inget annat än en schematisk bild av internet. Inte så konstigt att man tappar bort sig ibland....

The journey - ingen ensamresa....

Det är ett faktum... Det finns från och med nu ingen återvändo. Med närmare 60 frustande och otåliga småmotorer i ryggen är jag nu en oåterkallerlig del av nätkulturen. Klassbloggen är introducerad och förväntningarna på detta forum är skyhöga. Tanken slår mig med full kraft; hur ska jag hinna med? Hur ska jag förhålla mig så att detta inte bara blir ett exotiskt inslag i vardagen utan ett levande och viktigt forum som är lika självklart som papper och penna?!

Med insikten om att förändringar, både på gott och ont, har en förmåga att uppsluka både tid, kraft och mental energi, lugnar jag mig med att betrakta detta som en pedagogisk pilgrimsresa. En resa som kommer att kantas av framgångar och motgångar men som kommer att kännas så självklar att en returbiljett inte är aktuell. Med vetgirigheten som drivkraft är det nu bara upp till mig att navigera oss fram genom terrängen så att resan blir så behaglig och berikande som möjligt!

Så en uppmaning till mig själv: Ta ett djupt andetag och njut av utsikten!

Välkommen att följa med! : http://www.145klassbloggen.blogspot.com

Nya projekt - nya möjligheter

Har i veckan varit på upptaktsmöte inför höstens nya projekt - "Berättelser blir film". Projektet är ett samarbete mellan Film i stockholm, Rädda barnen och ett antal skolor i stockholmsregionen. Vi har fått ta del av storyboards som barn i Gaza har arbetat fram. Vi ska nu tillsammans med våra elever göra animerad film av dessa. Tanken är att våra elever i sin tur gör egna storyboards som barnen i Gaza får i uppgift att tolka och göra film av. Ett samarbete som vi hoppas ska leda till inspirerande möten och utmanande igenkännanden. Förhoppningen är att detta i slutändan resulterar till en filmfestival, både i Stockholm och i Gaza.

Med denna kurs som stöd känns det som att detta projekt kan nå tidigare oanade dimensioner, möten via Skype, gemensamma bloggar etc. Vilket lyft för en, numera, utrustad pedagog!

Läs mer om storyboard på: http://www.voodoofilm.org/artikel/storyboard.aspx.

Till kunskap hör självinsikt... Detta är första gången jag betraktar mig själv i ord - en tudelad upplevelse.

Ett mycket språkutvecklande verktyg som jag tror att mina elever skulle uppskatta. Ser detta som ett lekfullt sätt att komma åt elevernas spontana associationer. Jag tipsar mina kollegor omedelbart!

The journey - en sällsam historia

En liknelse: Jag är åtta år och har precis fått en ny cykel. En fin sådan; tre växlar, skinande vit med röd sadel och rött styre. Den är precis så där som en ny cykel ska vara, lite för stor och kittlande respektingivande. Solen värmer upp asfalten när jag krånglar mig upp på min nyvunne vän och malligt cyklar iväg. Bort från mitt eget kvarter, som jag kan utan och innan, iväg genom nästa som jag behjälpligt tar mig igenom. Den går så lätt , min nya fina finska cykel. Jag och "Terreseppi" är oövervinnliga när vi tillsammans susar förbi villorna med nyklippta gräsmattor och radhusen med sina prydliga väggflaggor. Världsvant navigerar vi oss runt i det bekanta. Plötsligt är dock friheten borta - jag har cyklat vilse. Jag grips av panik, jag känner inte längre igen lukterna, inte husen, inte människorna. Inombords krymper jag ihop till en osäker liten varelse och "Terreseppin" känns inte alls längre som en trofast vän utan påminner snarare om ett nyckfullt och opålitligt väsen som njuter av att vilseleda...

Samma känsla har präglat min digitala tillvaro. Längtan efter att erövra nya dimensioner och förlänga horisonten har varit intenstiv och glödande i flera år. Jag har kastat längtansfulla blickar mot de klassrum där jag sett att denna resa är påbörjad och önskat att det var jag som kunde inspirera eleverna att ge sig ut på upptäcktsfärd i "den nya världen".

Men så nu, av en händelse, är jag här. Startklar och redo att ge mig av. Med nyinköpt ryggsäck, som jag nu ska fylla med nya kunskaper, ska jag också starta min resa: min och mina elevers nya äventyr. Den här gången ska jag inte drabbas av den där omissigenkänliga känslan av maktlöshet inför den digitala världen. Den här gången packar jag ner kartan och gör klart för alla illvilliga väsen att det är jag som bestämmer!