The journey - en sällsam historia

En liknelse: Jag är åtta år och har precis fått en ny cykel. En fin sådan; tre växlar, skinande vit med röd sadel och rött styre. Den är precis så där som en ny cykel ska vara, lite för stor och kittlande respektingivande. Solen värmer upp asfalten när jag krånglar mig upp på min nyvunne vän och malligt cyklar iväg. Bort från mitt eget kvarter, som jag kan utan och innan, iväg genom nästa som jag behjälpligt tar mig igenom. Den går så lätt , min nya fina finska cykel. Jag och "Terreseppi" är oövervinnliga när vi tillsammans susar förbi villorna med nyklippta gräsmattor och radhusen med sina prydliga väggflaggor. Världsvant navigerar vi oss runt i det bekanta. Plötsligt är dock friheten borta - jag har cyklat vilse. Jag grips av panik, jag känner inte längre igen lukterna, inte husen, inte människorna. Inombords krymper jag ihop till en osäker liten varelse och "Terreseppin" känns inte alls längre som en trofast vän utan påminner snarare om ett nyckfullt och opålitligt väsen som njuter av att vilseleda...

Samma känsla har präglat min digitala tillvaro. Längtan efter att erövra nya dimensioner och förlänga horisonten har varit intenstiv och glödande i flera år. Jag har kastat längtansfulla blickar mot de klassrum där jag sett att denna resa är påbörjad och önskat att det var jag som kunde inspirera eleverna att ge sig ut på upptäcktsfärd i "den nya världen".

Men så nu, av en händelse, är jag här. Startklar och redo att ge mig av. Med nyinköpt ryggsäck, som jag nu ska fylla med nya kunskaper, ska jag också starta min resa: min och mina elevers nya äventyr. Den här gången ska jag inte drabbas av den där omissigenkänliga känslan av maktlöshet inför den digitala världen. Den här gången packar jag ner kartan och gör klart för alla illvilliga väsen att det är jag som bestämmer!